ÄNTLIGEN!

Såhär i efterhand kan man ju enkelt konstatera att luften helt gick ur den här bloggen när min domedagspredikan börjat slå in. Min frånvaro beror visserligen i första hand på att jag gjort massa annat, men lusten att överhuvudtaget tycka någonting har förstås avtagit ju fler som börjat inse läget, vilket gör en blogg som denna allt mindre nödvändig och originell. Snart nog kommer apokalyptikerna vara lika många och långrandiga som SD – bloggarna är idag. Se det som min sista profetia innan jag lägger ned.

Nu har förstås mina tidigare ”profetior” inte riktigt varit värda namnet; jag har mest sagt att det går åt helvete, inte var, hur och när. Denna uppfattning har sin främsta grund i vanligt, simpelt bondförnuft, och har i första hand sitt stöd i olika texter och program jag läst och sett ute på internet, där folk som tycks veta mer än mig drar slutsatser som verkar rimliga. Den som är kritisk och/eller intresserad kan med fördel gå till källorna: den lysande bloggen The Automatic Earth, den rysk – amerikanske apokalyptikern Dmtry Orlov och den utlandsamerikanske hysterikern Max Keiser har varit mina favoriter.

Själv har jag inte mycket mer att tillägga, och vill för allt i världen inte misstas för den allvarsamme amatörprofeten som tvärsäkert förutspår framtiden i detalj, baserat på bloggtexter och böcker lästa enligt lustprincipen, medan han föraktfullt förkastar all etablerad forskning som strider mot den egna övertygelsen. Jag vill påpeka detta, då denna typ av narcissistiska autodidakter inte bara är patetiska, utan också är en del av ett djupt problem samhället lider av, nämligen den sjunkande bildningsnivån, den bristande källkritiken, den intellektuella arrogansen samt den inskränkta fientligheten gentemot avvikande perspektiv. Som barn av min tid är jag helt säkert en del av detta problem.

Jag har emellertid inte raderat bloggen för gott: alla inlägg och kommentarer ligger i en fil och inväntar kraftig redigering till Schipperke Vol III. Jajamensan, jag har gjort det. Schipperke är alive and kicking. Första volymen innehåller alltså gammal skåpmat i form av det bästa från de s.k ”sexistbloggarna” som jag rullade med i mitten av 00 – talet, plus en nyskriven text om Anabola Steroider som initierade bedömare räknar till det bästa som jag någonsin skrivit. Vol II kommer bestå av ett återtryck av sedan länge slutsålda ”Recension”, tillsammans med återtryck av de ännu mer sällsynta ”Smak” och ”Expedition”. Och skåpmaten i Vol III kommer alltså bestå av denna blogg, i grundlig bearbetning. Så ett allra sista, väl överlagt ord om världens tillstånd och vad som bör göras kommer det trots allt att bli.

Samt minst ett inlägg till i denna blogg, med intressanta nyheter. God midvinter tills vidare.